fredag 2 mars 2012

Valkampanjandet är aldrig över eller återkommande, det pågår hela tiden...

Några veckor innan valet sätts de olika partiernas valstugor upp och debatterna går igång till 100%. Slagord och glåpord vräks ut på allehanda sätt. Ibland på mindre trevliga sätt. Skryt och en del svåra vallöften florerar i luften och en del lovar att gräset är grönare på andra sidan. Argumenten tappar ofta sin effekt och de som inte klarar argumentationen går över till att istället kritisera motparten i andra frågor och svarar gärna på en fråga med en motfråga. Det hela blir till ett litet skådespel ibland och blir också lite löjligt.

Starka oppositions partier är viktigt för demokratin och för att utvecklingen i Sverige ska gå framåt och gynna alla på rätt sätt. Men hur ska ett oppositions parti kunna bli starkt om motfrågor och smutskastning är det näst intill ända vapnet i slutskedets debatter och argumentationer?

Sedan när valet är över och några månader passerat är det tyst som i graven på olika håll. Men när är den egentliga valkampanjen och också den viktigaste? Jo det är återstående dagar under mandatperioden.

För en sjuksköterska, skolelev, bilmekaniker, lärare, rektor, läkare, busschaufför, tjänsteman, servitris, egenföretagare, arbetslös, sjukpensionär, och så vidare är varje dag, lönecheck, sjukhusvistelse, pensionskuvert, besök på arbetsförmedlingen, APT, skoldag och så vidare en valkampanj. Vad som sker, beslutas och inte beslutas påverkar människor varje dag. Kvinnor, män och barn matas med funderingar och åsikter.

Innan valen är det viktigt för många politiker att visa upp sig på arbetsplatser och visa sitt intresse för verksamheterna och människorna. Efter valen är dom tyvärr inte lika många. Trots att verksamheterna, arbetsplatserna och människors åsikter och tankar är lika intressanta och viktiga hela tiden. Det får aldrig glömmas. Varför inte besöka samma arbetsplats eller verksamhet igen några gånger under mandatperioden för att se utveckling och för att få höra på åsikter och få en feedback?

Varför inte sätta upp valstugorna en gång om året och låta människor åter lyssna på debatter som då också kanske blir lite mer jordnära och intressantare. Låta människor få komma till tals och låta politiker få förklara för människor varför vissa vallöften kanske inte går att genomföra, visa att förändringar tar tid och visa hur saker och ting utvecklas i kommunen. Demokratin och politiken blir då mer levande och intressant för alla kvinnor, män och barn. Det skulle definitivt locka fler ungdomar till partier och politik. Det skulle minska klyftorna mellan politiker och övriga medborgare. I så fall skulle också valdeltagandet stiga och det skulle bli mer rättvisa val. Ordbajseri och glåpord skulle då bli mindre intressant att använda och definitivt skulle färre antal människor lägga sin röst utefter dem. Gör politiken mer intressant genom att visa att vi verkligen vill Sverige och dess invånare det bästa. Gör politiken mer intressant genom att göra folk delaktiga i valkampanjen.

Men politiker måste också ges en chans att kunna få förklara sig och få en chans att få visa varför vissa beslut ha tagits. Där har media också en stor roll. De vill bara väl men hetsar tyvärr upp stämningen ibland och saker går till överdrift och ibland utelämnas information som kan förklara förslag eller beslut. Då är det inte lätt att argumentera för sina förslag eller beslut.

Så låt oss då som politiker och medborgare tänka över vilken valkampanj som är viktigast, den som är precis innan valet eller den som pågår hela tiden..... För mig är det i alla fall en självklarhet.

För mig är det också lyhördhet, fakta, argumentation och att ha fötterna på jorden som är viktigast och jag tror och hoppas att det är så man kommer längst och har renast samvete när man väl lämnar politiken. Jag vill kunna se folk i ögonen även efter ett val och oavsett vad människan har för åsikt, ålder, kön eller situation i livet. De får gärna vara bittra eller sura på mig bara jag kan försvara mig med en förklaring, fakta eller hållbart argument.

Jag vet att jag låter förbannat naiv och jag vet att det ofta är skillnad på logik och politik men jag tycker i alla fall bara att det enklaste och bästa är sunt förnuft....

torsdag 1 mars 2012

Ibland kan livet kännas lite mindre lyckligt då är det ibland lätt hänt att det blir sådana här texter...

Som en bok....

Jag står på en dammig hylla i ett bibliotek. Ett bibliotek fullt av böcker med olika innehåll. Skönlitteratur, facklitteratur med mera. Jag står där bland alla dessa böcker. Dammig och sol blekt. Det passerar en massa olika människor dagligen i detta bibliotek. Måga stannar till vid min hylla och spanar efter en bok som passar just dem. Men aldrig, nästan aldrig möter deras blickar mitt slitna omslag. Inte heller är det någon som söker efter min titel. Men så ibland händer det otroliga.... Tre gånger har någon upptäckt mig. Tagit bort mig från hyllan, borstat av dammet och läst förorden. Men sedan kommer jag inte längre, jag blir kvar i det gamla biblioteket. Förorden va väl för tunga, omslaget för slitet eller bara inte värd att läsa. Nu står jag där på min hylla och tittar på alla böcker som hittar sin läsare. Jag står där dammig sliten och sol blekt o väntar, väntar på en läsare som accepterar en bok som mig som inte är som alla andra...




Det blåser en storm över havet. En storm som piskar vågorna höga. Vinden får vattnet att skumma. Det blåser en storm genom mitt hjärta. Hjärtat får pulsen att rusa. Blodet slår som vågor mot ådrornas väggar. Det blåser en bris genom skogen. Löven rasslar i träden. Vinden susar genom grönskan. Det blåser ett lugn genom mina tankar. Min kropp dalar som ett fallande löv. Jag är avkopplad och trygg som en fågel i sitt bo. Livet är som vindarna, livet är som vindarna. Ibland som stormen på ett vildsint hav. Livet är som vindarna, Livet är som vindarna. Ibland som en avkopplande bris genom en lummig skog.

Det blåser en nordanvind över fälten. Vindar kalla som is färgar säden vit. Marken blir stel och kall. Det blåser en nordanvind i mitt sinne. Mina händer skakar av bitter kyla. Isande minnen kyler mitt humör. Det blåser en sommarvind genom staden. Gatorna värms upp och luften ovanför dallrar. Med vinden kommer fåglarna och knopparna slår ut. Det blåser nya tider i mitt liv. Nya idéer och tankar blomstrar. Jag känner vindar av lättnad och hopp. Livet är som vindarna, livet är som vindarna. Ibland som isande kyla över ett vinterlandskap. Livet är som vindarna, livet är som vindarna. Ibland som en värmande och nyskapande sommarvind..


©Gabriel Böck